En metaanalys av internationell forskning om nätbaserad undervisning i skolan under pandemin

För drygt ett och ett halvt år sedan tog den globala spridningen av coronaviruset ordentlig fart, och skolor över hela världen gick över till distansundervisning. Vad betydde det här för elevers studiemotivation, engagemang och känsla av sammanhang? Hur påverkades lärares undervisning och bedömning? Vilka lärdomar kan vi, i vår del av världen, dra av de samlade erfarenheterna? En nyligen publicerad metaanalys av internationell forskning ger några preliminära svar.

Från lång tvekan till snabb handling

Den nätbaserade undervisningens roll i skolan har diskuterats internationellt ända sedan Internet började få ett bredare genomslag i samhället, för drygt 20 år sedan. En rad försök i större och mindre skala i olika länder har visat att den både kan ge nya pedagogiska möjligheter och fylla en kompletterande funktion. Men det finns också hinder på vägen. Den digitala infrastrukturen är inte alltid tillräcklig, alla har inte likvärdiga möjligheter att delta och det finns brister i lärares och elevers digitala kompetens. Det råder även osäkerhet kring hur elevers engagemang, motivation och resultat påverkas.  

Pandemin innebar ett abrupt stopp för tveksamheten och den ständiga prokrastineringen av politiska beslut. Skolan förväntades snabbt gå över till distansundervisning över nätet för att minska risken för smittspridning. Lärare och elever gavs nästan ingen tid till förberedelser, utan frågetecknen fick helt enkelt lösas längs vägen. Det gällde att hitta tillräckligt bra lösningar som gjorde det möjligt för skolan att fortsätta bedriva undervisning.

Vad kan skolan lära av erfarenheterna från pandemin?

Nu är världen förhoppningsvis på väg mot ett nytt normaltillstånd, även om läget fortfarande är osäkert och ovisst. Bland beslutsfattare, myndigheter och forskare finns ett stort och växande intresse att undersöka hur det gick när skolans undervisning flyttade från klassrummet till nätet. Det säger Nina Bergdahl, som är lektor i didaktik och digitalisering på Gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningen i Malmö stad och knuten som forskare till Institutionen för data- och systemvetenskap vid Stockholms universitet.

“Förutom att vi vill veta hur lärare och elever klarade att möta de nya omständigheterna, vill vi förstås ta reda på vad vi kan lära oss av de här erfarenheterna. Vi behöver skapa bättre förutsättningar att möta en ny nödsituation när den uppkommer. Det är också viktigt att hitta pusselbitar som underlättar den fortsatta pedagogiska och digitala utvecklingen i skolan.” 

IPPO – The International Public Policy Institute – är en avdelning vid University College London (UCL) som samlar evidens från hela världen för att hjälpa brittiska politiker och myndigheter att fatta väl underbyggda beslut inom olika samhällsområden. I våras fick EPPI-Centre, ett forskningscenter vid UCL, inriktat mot systematiska forskningsöversikter, ett uppdrag av IPPO. De skulle undersöka vad forskningen säger om hur världens skolor hanterade pandemin och analysera vilka lärdomar som kan dras av det. Studien avgränsades till år 7-9 i grundskolan samt gymnasieskolan.

Var pandemin en katalysator för nätbaserad undervisning?

Ett forskarteam under ledning av Melissa Bond har nu tagit fram en metaanalys som ger en preliminär bild av läget. Nina Bergdahl var en av forskarna i teamet och är en av författarna till rapporten, som precis har publicerats

“I april publicerade IPPO en övergripande analys av hur skolsystem världen över hanterat pandemins utmaningar. Nu ville man höja blicken och fokusera på strategiska utvecklingsfrågor: Finns det kreativa arbetssätt och metoder i andra länder som vi har missat? Hur kan vi dra nytta av dem? Vilka förutsättningar är nödvändiga?”

IPPO arrangerade ett rundabordssamtal, där särskilt inbjudna beslutsfattare och specialister resonerade kring vilka erfarenheter som är viktiga för den fortsatta skolutvecklingen, berättar Nina Bergdahl. 

“På rundabordssamtalet konstaterades bland annat att historien visar att det första världskriget innebar en revolution för flygningen. Det kan ses som katalysatorn som satte rejäl fart på utvecklingen. Kanske kan pandemin få en liknande roll för den nätbaserade undervisningen? Vi bestämde att analysen skulle inriktas på fem områden som vi tror har stor betydelse för den fortsatta mognaden: vilka tekniska lösningar som användes, elevers motivation, elevers sociala samspel och kollaborativa lärande, lärares bedömning samt föräldrars och vårdnadshavares engagemang och stöd.” 

Vilka typer av tekniska lösningar användes och vilka möjligheter gav de?

I maj satte forskarna igång med arbetet. Efter att ha skannat igenom ett stort antal studier i olika databaser, valde de ut 81 från 38 länder i olika världsdelar. 37% var utförda i låginkomstländer och 63% hade genomförts i höginkomstländer.

“Evidensen kommer framför allt från elever och lärare. Endast ett fåtal studier, runt 5%, undersöker skolledares eller föräldrars upplevelser och uppfattningar. Det är inte heller särskilt många som tittar närmare på elever i behov av särskilt stöd, elever från sämre sociala förhållanden, migranter eller lågpresterande elever. Den bild vi har så här långt är alltså långt ifrån heltäckande.”

Synkron undervisning med olika videokonferenssystem och lärplattformar var vanligast bland elever i höginkomstländer. I låginkomstländer bedrevs undervisningen med chatappar som WhatsApp. De olika tekniska lösningarna ger förstås vitt skilda förutsättningar att bedriva undervisning och att bevara elevernas engagemang och studiemotivation, påpekar Nina Bergdahl.

“Det är uppenbart att synkron och elevaktiv undervisning var viktig för att hålla eleverna engagerade och känna sig som en del av ett socialt sammanhang, ungefär som i skolan. Asynkrona aktiviteter, exempelvis inspelade filmer och presentationer var också en central del av undervisningen. När elever och lärare träffades på nätet, ägnades en stor del av tiden åt att diskutera, ställa frågor och resonera vidare om innehållet.” 

Värdet av att kunna skapa virtuella breakout rooms, att låta eleverna samarbeta i mindre grupper och att underlätta informella sociala kontakter ska inte underskattas, tillägger Nina Bergdahl. 

“Upplevd social distansering var tyvärr vanligt förekommande. I flera skolor i olika länder berättar lärare att de därför prioriterade elevernas välmående före lärandemålen. Deras syfte var att bygga en social gemenskap online och att motverka den isolering som rådde i flera länder. Flera studier beskriver positiva erfarenheter av detta. Men den sociala samvaron och samarbetet mellan eleverna var helt beroende av lärarens förmåga att tänka nytt och att använda teknikens möjligheter.”

Vad är viktigt att tänka på när undervisningen sker på nätet?

Tillgången till en stabil digital infrastruktur, väl fungerande lärresurser och varsin dator till eleverna är avgörande för att den nätbaserade undervisningen ska kunna fungera bra. Lärarens digitala kompetens och vana vid att undervisa online är en annan avgörande faktor.

Eleverna behöver känna att de är inkluderade för att må bra och känna sig fokuserade och studiemotiverade. Här är den informella kommunikationen och samarbetet mellan eleverna är av stor betydelse. Det är avgörande att undervisningen är interaktiv och inte enbart består av lärarens föreläsningar. Annars blir det svårt att engagera eleverna.

“Tyvärr är det tydligt att de flesta lärare tycker att det är svårt och utmanande att skapa den här typen av lärsituationer när de undervisar över nätet. De är ofta inte vana vid att tänka digitalt och saknar också tydliga riktlinjer som anger hur de ska arbeta och förklarar varför det är viktigt. Det är upp till varje lärare att vara innovativ och dra nytta tekniken. Om det både saknas erfarenhet och vägledning. är det naturligtvis ingen enkel ekvation. Här har lärarutbildningen en central och närmast avgörande roll att spela framöver.”

Hur kan elevernas lärande bedömas på distans?

Bedömning är en viktig del av lärarens arbete när undervisningen sker över nätet. Det handlar dels om att hitta sätt att följa och stödja varje elevs utveckling, men det gäller också att hålla ett öga på vilka metoder som ger resultat och vilka som behöver utvecklas eller bytas ut. Eleverna måste även ges möjlighet att öva och få formativ återkoppling utan att bedömas summativt av läraren. Om de ska uppleva att de är trygga och bekväma i den nya situationen, behöver eleverna känna att de inte ständigt ska mätas och vägas. 

Det finns en mängd olika vägar att välja för att bedöma elevers lärande och kunskapsutveckling. I rapporten identifieras inte mindre än 21 olika strategier för bedömning. Vilken väg som läraren faktiskt tar, måste avgöras av vad som ska bedömas. Ibland räcker det att få indikationer på att eleverna hänger med. Vid andra tillfällen måste läraren gå mer på djupet, säger Nina Bergdahl.

“En quiz är ett enkelt och engagerande sätt att hålla koll på att ingen halkar efter. Vid en djupare bedömning av elevernas kunskaper, kan läraren till exempel arbeta med rollspel, enskilda presentationer, samtal och diskussioner som spelas in och analyseras. Det finns gott om exempel på det här i de studier som vi har undersökt. Men det behövs också mer forskning och erfarenhet för att utveckla en bästa praxis för en standardiserad bedömning av elevers kunskaper över nätet.”

Kontakten med föräldrar och vårdnadshavare var en avgörande faktor

Lärarna använde mängder av olika sätt att hålla kontakten med föräldrar och vårdnadshavare under pandemin. Vilket som valdes berodde på de förutsättningar som fanns och vilken teknik som var tillgänglig. På en del håll användes telefon, mail eller en chatapp, medan andra kommunicerade över skolans lärplattform eller något videokonferenssystem. 

Vuxnas engagemang i sina ungdomars lärande var i många fall en avgörande faktor för att distansundervisningen verkligen skulle fungera, konstaterar Nina Bergdahl. 

“Det är tydligt att de elever som hade ett gott stöd hemma, var mer aktiva i undervisningen och klarade att fokusera på sina studier. Här var det också viktigt att skolan berättat om förutsättningarna och lyft fram fördelarna med nätbaserad undervisning under pandemin. Det finns tecken på att föräldrars och vårdnadshavares engagemang i barnens undervisning har ökat, och det är ju en positiv effekt!”

Det är viktigt att komma ihåg att långt ifrån alla elever har en bra studiesituation hemma. Här har skolan ett ansvar att utveckla adekvata stödstrukturer. Det handlar både om tillgång till uppkoppling och dator, lugn och ro och möjlighet till hjälp och stöd med studierna. 

“De sociala ojämlikheterna behöver lyftas fram, så att alla elever kan ges likvärdiga möjligheter att följa med i undervisningen. Ofta är föräldrar och vårdnadshavare engagerade och vill verkligen hjälpa till. Tyvärr har de inte alltid de ämneskunskaper eller den digitala kompetens som krävs. Dessutom är det fortfarande, även i västvärlden, inte alls säkert att alla elever har tillgång till dator och internetuppkoppling hemma. Det behövs alltså mer forskning om hur socialt utsatta elever påverkas av nätbaserad undervisning och vad som kan göras för att lösa de problem som finns.” 

Den nätbaserade undervisningen ger nya förutsättningar

I den allmänna debatten ses den nätbaserade undervisningen i regel som ett sämre alternativ till den undervisning som sker i klassrummet. Men så behöver det inte alls vara. Dessutom vet vi sedan länge att den traditionella skolan inte alltid är den bästa lösningen för alla elever, säger Nina Bergdahl.

“Den nätbaserade undervisningen måste betraktas och förstås utifrån sina egna villkor. Vi behöver också lära oss hur vi kan dra nytta av de nya möjligheterna. Många elever berättade att det blev lättare att koncentrera sig på undervisningen när de slapp det sociala tryck och den sociala ångest som de upplever i skolan. Det måste vi ta hänsyn till och bygga vidare på.”

Under pandemin har edtechbolagen bidragit till den pedagogiska utvecklingen genom att visa hur deras lösningar kan skapa helt nya sätt vägar.

“Kreativa lösningar som informationskampanjer online till det lokala grannskapet, hemlaborationer, virtuella estetklasser, litteratursamtal och e-portfolios, är några av de exempel som vi har sett.”

Vad händer nu?

En väl fungerande infrastruktur, kompetensutveckling, tydliga riktlinjer och en planering som både är fast och flexibel är nödvändiga förutsättningar för att skolan ska fortsätta att fungera i en krissituation. Likvärdigheten och nya perspektiv på undervisningen, som verkligen drar nytta av och bygger vidare på tekniken, är andra avgörande faktorer. Nu gäller det att komma igång, säger Nina Bergdahl. 

“Det finns stora skillnader mellan världens länder när det gäller tillgång till tekniken, men det gör det också inom ett land, på en skola och i en klass. Pandemin har gjort oss medvetna om det här, så nu kan vi göra något åt det. Värdet av en aktiv, social och samarbetsinriktad undervisning har också blivit tydlig. Distansundervisning måste inte innebära att eleverna sitter hela dagen framför skärmen och lyssnar på läraren. Här finns det mycket att lära och ta fasta på. Det gäller både i eventuella nya krissituationer och i skolans vardag.”